Run like the wind!
Idag hade vi en heldag ute med familjen, mössebergs djurpark och en sväng ut till släktgården där min kusin har sitt garage och lite mark. Barnen fick provsitta varenda maskin, från stor grävmaskin ner till en gräsklippare!
Men iaf...efter denna dag så hade jag inte så stor lust att svida om för att bege mig ut på en promenad alt en springtur. Jag låg och nattade lilleman och kände att det var förjävla gött att bara ta det lugnt.
Men eftersom jag tog mig en vilodag igår så fick jag nån liten gnista i mig som tändes och jag fick på mig löparkläderna iaf.
Bestämde mig redan innan att idag SKA jag springa hela rundan! Jag hade tänkt ta den lilla runt 3km..
Värmer upp ca500m sen börjar springa. Det är mörkt, blåsigt och det regnar...jag undrade några ggr vafan jag höll på med! Haha...
Jag springer förbi djurkyrkogården på rundan och jag säger bara det att hade det inte varit för att min älskade Mollyboll ligger där så hade jag inte sprungit där i mörkret. Nu finner jag någon slags trygghet i henne.
Kommer till den segaste backen på rundan...fortsätter att springa. Efter backen kan man göra två val. Korta rundan eller längre rundan....
När vägen planade ut sig och det börjar gå nedför hittar jag en andra andning och jag svänger av mot den längre. Kort därefter kommer ännu en seeeg backe och jag ifrågasätter mig själv igen! Haha..
Efter den backen kan man välja om man vill springa milen eller dryga 6km. Här valde jag den kortare av dom! Med tanke på att jag inte tagit mig runt den korta än utan att gå med jämna mellanrum så är det dumt att utmana kroppen för mycket.
Ännu en seg backe...jag fortsätter att springa!
När jag tillslut börjar närma mig stan igen så börjar det kännas lättare! Jag kommer att klara det! Jag vet det...!
Och det gjorde jag! 6,55km totalt! Jag är sjukt stolt över mig själv att jag ens tog mig ut idag och att jag inte gav upp!
Just att springa är något som ger mig så sjukt mycket! I skolan var jag alltid den som kom sist eller bland dom sista. (Om någon var krasslig den dagen)
Jag HATADE att springa för jag orkade inte. Förkylningsastma och dålig kondition! Det var det värsta jag visste! Och vi gjorde det jämt! Runt den där förbannade sjön vid skolan...
Så att jag idag orkar och kan springa är något jag är så glad över! Jag är nog fortfarande inte snabbast i klassen men det skiter jag i! Jag kan!
Kommentarer
Trackback
