Min resa mot ett hälsosammare liv

Nu sitter jag här igen och måste kämpa själv. Ja, ingen kan väl säga att det är enkelt iaf...det här med att hålla vikten. 

Först kände jag en sån lättnad att släppa vågen ett tag och bara leva. Jag höll vikten och det flöt på ganska bra. 

Sen kom det lite semesterkilon...och lite julkilon. Och eftersom jag inte drog ner kalorierna imellan så höll sig dom kilona stadigt på plats. 

Där nånstans +6kg höll jag mig ett tag. 

Sen om ni minns så började jag få yrsel och svimningskänslor. Detta ökade och jag utreddes men dom hittade inget fysiskt mer än mitt låga blodtryck då. Men jag började få ångest för att få dessa attacker när jag var själv med barnen. 

Jag blev ju handlingsförlamad när marken gungade under mina fötter. 

Ångesten ökade och ökade tills den satte sig som en klump i bröstet som vägrade ge med sig. 

Jag undvek bussar, handla, jag ville inte vara ute själv med barnen, vara själv i kassan på jobbet...allt för att undvika dessa yrselanfall på fel tid/plats. Men nu var inte yrseln problemet längre, utan ångesten. Det hade utvecklats till paniksyndrom med torgskräck på köpet.

Jag valde att skaffa hjälp. Jag blev sjukskriven förra året i juni fram till semestern. 

Bestämde mig för att bekämpa ångesten. Tog små steg i taget. Enda sättet att komma över detta var att utsätta mig för allt jag börjat undvika. 

Idag kommer den sällan och när den kommer kan jag stävja den. Men kampen mot ångesten gjorde att jag förlorade kampen mot kilona. Dom smög sig på igen...inte alla, men för många för att må bra av det. 

Så nu står jag här...lite större än när jag skrev mitt målinlägg. Men sjukt stolt över min kamp mot ångesten! Jag har försonats med viktuppgången, jag orkade inte ha koll på allt. Jag hade fullt upp med att komma utanför dörren. Vara den mamma och fru min familj förtjänar. Hade det inte varit för dom hade jag nog låst in mig och bäddat ner mig. 

Är det något detta har lärt mig så är det att jag är så mycket starkare än jag trott! 

Jag har gjort det här innan så jag vet hur man gör...och jag är på rätt väg igen. Nu fortsätter resten av livet!